söndag 3 februari 2013

Tvillingar



Det har väl inte undgått någon som läser min blogg
att jag har tvillingar, två tjejer på snart 8 år.
Kommer ihåg när jag fick reda på att vi väntade tvillingar.

Hade mått så himla illa en längre tid, och stod verkligen inte ut längre.
Ringde till barnmorskan och sa att jag ville ha något utskrivet,
hon drog att det var ju bara tecken på att jag var gravid,
no shit, det menar du inte, ge mig nåt som hjälper
jag funkar liksom inte! Fick tid hos doktorn illa kvickt.
Hoppade upp på cykeln för att hämta piller. När jag kom in i rummet
så sa doktorn att han ville göra ett ultraljud för att kolla
så att allt stod rätt till, eller att det inte var tvillingar...
Tvillingar!! Vadå tvillingar sa jag. Man kan faktiskt må dubbelt
illa med tvillingar, sa han.
Det tog väl typ 2 sek efter att han satte den där ultraljudsgrejen på magen
när han utbröt, och jag citerar:

Ooo faaan det var tvillingar!

Tankarna snurrade i huvudet, hur var detta möjligt, hade aldrig hört att
vi hade tvillingar i släkten (det hade vi, fick jag höra sen, 5 par på mammas sida!!)
Han kollade noga på ultraljudet i 20 min utan att säga ett ljud,
tror ni jag var orolig eller??! Tills han till slut sa: ja de ser ut att leva iallafall. 
Ja det var ju skönt att höra!!
Sen sa han: jag hittar ingen tredje men det utesluter ju inte att han finns, så
du får komma tillbaka om några veckor så får vi kolla om det är tre,
tre, hallå räcker det inte nu?!

När jag kom ut till väntrummet satt min dåvarande sambo och min
son och väntade på mig. Jag utbrast: det är tvåååå...
Samtidigt kom doktorn ut och sa: och här sitter den stolta pappan förstår jag.
Sambon fattade inget, vadå två? Två, vi ska få tvillingar sa jag.
Vet ni vad han säger då...
Men vi har ju precis köpt en ny bil...nu får vi köpa en buss!
Tänk att killar tänker på det materiella...ha ha ha.

Hur som helst så kunde vi förbereda oss i god tid eftersom jag bara var
i v.9 när jag gjorde ultraljudet. Hela graviditeten och förlossningen var en alldeles
speciell upplevelse. Den värsta graviditeten någonsin, hade två innan,
benen domnade av när jag satt på toan bara det, shit alltså.

Men vilken upplevelse det varit hittills, två så lika men ändå så olika tjejer
vi har här hemma. Det är underbart att se hur starkt bandet är mellan dom.
Det blir liksom inte riktigt samma band som hos "vanliga" syskon.
Vi har alltid försökt behandla dom som olika individer och när de började skolan
fick de börja i olika klasser, vilket var jätte bra för dom, så att de kan få känna
att de inte blir jämförda och att de får egna kompisar!

Oj vad långt det blev, hoppas ni inte hann tröttna...


Här är dom mina fina tjejer, Maja och Fanny, från förra våren i Göteborg.


De är teaterapor precis som sin mamma.

Här leker dom med sina Pet shoppisar, för det mesta leker dom kanon bra,
men ibland går det inte alls, som med vilka andra syskon som helst.

Blir så glad av den här bilden, så här är det verkligen med mina tjejer,
de har jätte roligt tillsammans och ibland vill de klä sig lika,
fast det händer dock inte så ofta vilket jag tycker är bra!







Systrarna Olsen, så vackra! Hoppas mina tjejer håller ihop som dom :)
De sista bilderna är hämtade från Pinterest.




Kram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar